En skäggig Vincent Gallo springer runt i djup snö, slår ihjäl ryska skogshuggare och dricker bröstmjölk…

Okej nu är detta visserligen inte allt Essential Killing handlar om – men banne mig inte långt ifrån.

Vincent Gallo spelar en taliban av något slag som blir tillfångatagen av amerikanska soldater. Anledningen är att han skjutit ihjäl tre stycken med en bazooka. Så han förs till ett fångläger där han tvångsrakas och torteras – men Gallo tiger som muren (något han gör filmen igenom).

Efter detta fraktas han till något fångläger utanför Ryssland. Varför? Ingen aning – man jobbar visst så i USA. Men något går fel och Gallo lyckas fly.

Nu börjar springandet och Gallos kamp mot hungern, kylan och ovissheten om var han befinner sig. Han käkar myror, bark och bär som ger honom hallisar. Med jämna mellanrum dödar han lite folk och letar nya sätt att finna mat. Vid ett tillfälle attackerar han en stackars rysk dam och dricker av hennes bröstmjölk. Men ångesten han känner efter den handlingen är inte av denna värld. Det är just dom ångestfyllda scenerna som är dom bästa.

Detta är egentligen ingen dålig film. Dock är den riktigt seg med jämna mellanrum. Ibland händer det lite saker – men mest handlar det om Gallos kamp med sig själv och förhållanden runt honom.

Det jag störde mig mest på var att man då och då valt att använda sig av point of view. Dvs en skakig kamera och Gallos flåsande i bakgrunden. Sjukt jobbigt och inte ett dugg effektfullt.  Sen är jag väldigt allergisk mot just Gallo. Men här fungerade han faktiskt.

Så summan av kardemumman blir att detta faktiskt är en helt klart sevärd film. Men ingen man behöver se om efter ett tag.